Samiska projekt

Kerstin Andersson är skribent och projektledare. Hon har sina anor i Gällivare skogssameby och har gett ut tre böcker de senaste åren.

Kontakt: kerstin@sgma.se

Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats (2021, 2024)

Det har gått drygt hundra år sedan Unna Sájvva, en samisk offerplats i norra Lappland skändades och plundrades. Offergåvorna grävdes upp och fördes till Stockholm. Det skedde i en tid då svensk samepolitik präglades av rasbiologi och rasism.

Samerna har rätt att få tillgång till sina ceremoniella föremål, enligt FN:s urfolksdeklaration. Offergåvorna från Unna Saiva är en väl dokumenterad samling med runt 600 föremål och 156 kilo ben och horn, som finns i lagerhyllor på Historiska museet i Stockholm. Nu driver Kerstin Andersson, redaktör för boken, tillsammans med flera andra samer frågan om ett återbördande av offergåvorna till det samiska folket och ett museum i norra Sápmi.

"Att få tillbaka föremålen är ett sätt att återfå en del av vårt ursprung och vår historia. Det enda vi begär är att staten rättar till fel som begicks då – och att offergåvorna från Unna Saiva kan flytta hem och få en värdig placering i norra Sápmi", säger Kerstin Andersson.

BTJ:s recensent Eva Bergdahl skrev 2021: "Det har blivit en vacker, lågmäld och sparsmakad bok med ett fantastiskt bildmaterial. De korta informativa texterna fungerar lika bra för både museianställda, arkeologer och andra ämnesexperter som för den allmänt intresserade läsaren. Helhetsbetyg: 5"

Läs mer om offerplatsen och kampen för att offergåvorna ska återbördas till norra Sápmi här.

Vuovddesáme – skogssamer i Flakaberg (2023)

I den här släktberättelsen från Gällivare skogssameby finns kapitel om lulesamiska språkmästare, föräldralösa barn, nåjden Erik Sigga, Hatta-gubben och hans miniatyrrenar, heliga sjöar och silverskatter.

Från att ha varit ”de bästa” – enligt prästen Petrus Laestadius 1827 – blev skogssamerna kallade ”onyttiga dagdrivare” knappt hundra år senare. Vad hände? Statsmakterna ville ta kontroll över naturresurserna i norr. Skogssamerna och deras renar var i vägen för nybyggare, skogsbruk och gruvor.

Det är en snabblektion i svensk samepolitik med rasbiologi, lappmarksgränser och fråntagande av äganderätten till lappskatteland, men också om de samiska rättighetskämparna Elsa Laula och Karin Stenberg.

Boken är också ett bidrag till revitaliseringen av lulesamiska, ett allvarligt hotat språk enligt UNESCO:s språkatlas. Alla historiska kapitel är skrivna på svenska och översatta till lulesamiska av Per-Eric Kuoljok.

Kerstin Andersson är sjätte generationen efter Nils ”Massa” Matthsson Åsjåkk och hans hustru Brita Phersdotter Saivitz, de första skogsamiska nybyggarna i Råne Flakaberg.

Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto? (2024)

Sejtar tillhör inte någon förkristen religion eller gammal samisk sedvänja, som hör hemma i historieböckerna. Sejtar är ett högst levande kulturarv bland många samer idag. Det framkommer i intervjuboken ”Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?”som skogssamerna Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson har skrivit.

Sejtar är heliga föremål, vanligtvis stenar eller klippor med en ovanlig form, men det finns även sejtar av trä. I boken beskriver de vad sejtar betyder för människor idag, om sorg och ilska över att många sejtar är bortförda från sina platser och tankar kring återbördande av sejtar.

Sejtens riktiga hem är i det samiska kulturlandskapet, i naturen, i Sápmi. Det är de intervjuade överens om. Men när det gäller återbördande av sejtar som finns i södra Sverige idag uppstår ett dilemma. Vart ska de placeras – på museer eller i naturen? Och vad ska man göra med alla sejtar utan känd hemvist?

Skribenterna hoppas kunna bidra till diskussioner i det samiska samhället om olika förhållningssätt när det gäller återbördande av sejtar som finns på museer, men också ge underlag för samers samtal om sejtar som finns i naturen.

Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål. För det samiska folket har ceremonitrummor, offergåvor och sejtar en särskild ställning.

Artiklar och föredrag

Kerstin Andersson har skrivit en rad artiklar om samiska rättighetsfrågor, exempelvis:

Aktuell forskning: Rättstvister om landrättigheter i Sápmi. Intervju med Johan Karlsson Schaffer, universitetslektor och forskare vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.

Svenska myndigheter brister när det gäller samers rättigheter. Intervju med juristen Marie B Hagsgård, dåvarande ordförande för Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.

Aktuell forskning: Samiska kvarlevor och föremål – Sijddaj mahttsat. Intervju med May-Britt Öhman, docent i miljöhistoria och forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet. 

Kerstin Andersson medverkar i olika sammanhang med föredrag och tal, eller som samtalsledare, exempelvis:

MInnesdag 2022 – den svenska samepolitiken får inte glömmas eller gömmas. Närmare 100 personer deltog i minnesdagen i Stockholm den 29 oktober och över 250 personer var med online. Både kulturminister Parisa Liljestrand (M), och Amanda Lind (MP), ordförande för riksdagens kulturutskott, deltog. Kerstin Andersson var projektledare och höll tal

Tål Sápmi mer vindkraft? Samtal med Camilla Wikland, Hope Advokater, och Elle Eriksson, Gällivare skogssameby 6 april 2022. Kerstin Andersson var samtalsledare.

Panelsamtal om samiska ceremonitrummor 23 januari 2023. Samtal med Matti Blind Berg, ordförande för Svenska Samernas Riksförbund, Malin Brännström, chef för Silvermuseet, Mikael Jakobsson, ordförande för Same Ätnam, Elisabeth Pirak Kuoljok, chef för Ájtte fjäll- och samemuseum, Fredrik Prost, författare till boken Leŋges hearggi, sáhčal vatnasa och Anna Senno, konstnär och curator bakom utställningen Juxtaposing Craft. Kerstin Andersson var samtalsledare.